Skip to main content

”Other men get their knowledge from books, I get mine from melancholizing.”
—Robert Burton, The Anatomy of Melancholia

www.tardigrader.se

www.facebook.com/krister.lofgren

quitter.se/tardigrader

www.instagram.com/tardigrader/

krister@tardigrader.se

Krister Löfgren

Tummen upp, EU! GDPR är början på en ny era!

3 min read

Har spenderat tid på att läsa in mig på EU:s nya dataskyddsregler, den så kallade "Allmänna dataskyddsförordningen" (GDPR, General Data Protection Regulation) som ersätter gamla PUL i maj — och om det finns skäl att börja småälska EU i smyg så är det nu.

Vad jag kan förstå med mina begränsade juridiska kunskaper (noll, i princip) så bröstar EU verkligen upp sig på slagfältet mot det övervakningsnät som webben blivit. Skyddet för medborgarna stärks, punkt efter punkt.

Lyssna på det här bara, det är rena rama melodifestivalen:

Where requested, consent must be freely given, specific, informed, and unambiguous – and indicated by a clear affirmative action. These few words form a death sentence for data dark patterns. Pre-ticked and opt-out boxes are explicitly banned: “Silence, pre-ticked boxes or inactivity should not therefore constitute consent” (Recital 32, GDPR). ‘No’ must become your data default. Requests for consent can’t be buried in Terms and Conditions – they must be separated and use clear, plain language. Requests must be granular, asking for separate consent for separate types of processing. Blanket consent is not allowed. Consent must be easy to withdraw; indeed ‘it must be as easy to withdraw consent as it is to give it’. No more retention scams that allow online signups but demand users phone a call centre to delete their accounts. Finally, parental consent is required to process children’s data – the age at which this applies is down to individual EU countries, but can’t be lower than thirteen.

—Från A techie’s rough guide to GDPR av Cennydd Bowles

GDPR är "Data protection by design", dvs individens integritet och skydd ska vara högsta prioritet och tjänster och system ska utformas med medborgares integritet i förgrunden, inte som något man kan slafsa på i slutet som en dålig ursäkt, man har med andra ord tagit djup inspiration av "privacy by design".

GDPR gäller även företag som inte är baserade i EU men som i någon form gör affärer med EU-land och som hanterar personuppgifter.

GDPR will expose the tracking that is now commonplace on the web, and it’s fair to expect widespread revolt. Without a direct customer relationship, third-party ad brokers and networks must rely on publishers to gather consent; but no publisher will willingly destroy their user experience with dozens of popups for their ad partners (remember: consent must be granular!).

[...]

The black box will be forced open, and people will find it’s full of snakes.

—Också Cennydd Bowles.

Det finns tyngd i GDPR, straffavgifterna kan gå upp emot 200 miljoner kronor. Reklamnätverken darrar och får panik och man kan nog räkna med undergång och välförtjänt elände för många av "adtech"-bolagen men som Cennydd Bowles skriver "No flowers.".

Krister Löfgren

The User-Hostile Web

3 min read

Vi är bekvämlighetsvarelser. Vi är tacksamma för det som till synes är gratis och enkelt. Istället för att ta kontrollen över den infrastruktur som våra relationer och vår samhällsvision är så beroende av så tar vi motsägelsefulla beslut -- som att frivilligt överlämna vårt egenbestämmande, våra forum, våra lokala frågor och vår fortsatta utveckling i händerna på sociala medie-företag vars intressen går stick i stäv med våra.

Vi vill ha ett levande lokalsamhälle. Orten ska kunna förse oss med den service vi behöver. Vi vill ha butiker som överlever och tanken om småskalighet och närodlat är väletablerad vid det här laget. Vi förstår poängen med att stötta de lokala aktörerna.

Och ändå.

Till slut inser vi kanske att det är något högst obekvämt med att förlora frihet och att inte kunna delta i möten och diskussioner som inte regisserats av företagsmaskineriet; att algoritmiskt förbestämda bekantskaper inte är tillfredsställande på samma sätt som att faktiskt möta och lära känna en annan människa öga mot öga.

You'll say you don't have a choice, because your friends are all there — the infamous "network effect". This is Facebook's currency, its source of strength but also a crucial dependency.

Det är inte så att alternativ inte finns. Det gör det. De har alltid funnits. Men de är i dagsläget krångligare (IRC för någon som är van Facebook?), de kräver att man lär sig något nytt och att man aktivt tar sina egna beslut.

Men man behöver inte lämna, säg, Facebook helt. Låt det vara en plats att korsposta till. Men försök i möjligaste mån att orginalpublicera på din egen blogg eller på någon annan plats där du har kontrollen över din egen data och integritet. Det är i alla fall min målsättning för 2018.

Today, we are so far from that initial vision of linking documents to share knowledge that it's hard to simply browse the web for information without constantly being asked to buy something, like something, follow someone, share the page on Facebook or sign up to some newsletter. All the while being tracked and profiled.

Alla borde läsa Parimal Satayals artikel "Against an Increasingly User-Hostile Web" och låta det han säger sjunka in under dagen.

Krister Löfgren

Ouch! Och hej igen, Facebook

4 min read

Nu har jag (som så många andra) experimenterat med att vara utan Facebook en period. Jag tänkte mig det radikala att helt avsluta mitt konto cold-turkey men insåg (och blev i viss mån övertalad) om svårigheten med det. I en utvärdering av den här perioden så är det mest uppenbara att jag har i princip alla mina vänner, bekanta och kontakter på Facebook. Ett fåtal är spridda över andra sociala medier och ytterligare andra är nåbara via diverse olika chattprotokoll. Väldigt få är redo att lämna Facebook och förväntningen tycks finnas att man ska kunna svara på meddelande på Messenger. Visserligen kan mångfald vara en fördel många gånger men i sociala sammanhang blir det ofta besvärligt. En viss känsla av att "gå miste om" har funnits men svårast har förlusten av kommunikationskanaler till många bekanta.

Det är ingen nyhet att Facebook är en bubbla. Men den expanderar och sväljer mycket av det som inte borde ligga i händerna på ett enskilt företag. Så nu har  vi ett slags närapå obligatoriskt virtuellt samhälle där all ifrån diskussioner om barnens skolklasser, föräldragrupper, föreningsverksamheter till politisk organisering hanteras via Facebook, tyvärr ofta utan någon föregående diskussion om alternativen eller hur fåtalet som väljer bort Facebook ska kunna känna sig delaktiga och få information.

Själv är jag idealist och värderar öppenhet, frihet och integritet och kan slås av häpnad över hur personer som normalt sett har en väl utvecklad kritik mot, säg "kapitalet" eller ansamlandet av makt, är, om inte blinda så i alla fall allvarligt drabbade av gråstarr när det kommer till Facebook. Plötsligt har bekvämlighet och enkelhet blivit viktigare än att gemensamt bygga alternativ och självständighet.

Vilka är då alternativen? På den federerade delen av nätet hittar vi exempelvis GNU Social och det senaste stjärnskottet är Mastodon men de brister alla av att de snarast är subkulturella fora för tekniknördar. Bubblor också de, om man så vill. Om man inte är passionerat intresserad av fri mjukvara är det... ödsligt — eller översvämmande av sådant man inte förstår eller bryr sig om. Det öppna och fria chattprotokollet xmpp lever vidare men det är ungefär samma visa. Det är för krångligt och esoteriskt för den vanliga användaren.

I den bästa av världar hade vi gemensamt ansträngt oss för att föra alternativen framåt och utveckla vår egen infrastruktur för sociala medier (och mycket annat). Vi hade byggt en struktur av servrar för våra lokalsamhällen, forum för stadsdelar, kvarterschattar och liknande. Skillnaden mot exempelvis Facebook hade varit att vi skapat sociala allmänningar, fria från annonsering och integritetskränkande datainsamling. Och vi själva hade övertagit kontrollen.

Men jag förstår, det är lättare med Facebook, särskilt om man inte är benägen att grubbla över baksidorna.

Två val återstår och jag har att välja mellan att bryta med mina ideal och visioner om framtiden eller förlora kontakten med vänner och bekanta som inte är geografiskt nära. Så för stunden, tills nästa gång jag överväldigas av dålig smak i munnen, är jag tillbaka mera aktivt på Facebook igen.