Skip to main content

Krister Löfgren

Doki Doki Literature Club

Igår började jag spela Doki Doki Literature Club. Idag funderar jag över hur mycket jag spelades av spelet. Det ser ut som en gullig slice-of-life-novell (och det är också det inledningsvis) men efter två timmar satt jag med varenda hårstrå på armarna och nacken resta i skräck. Skulle jag börja gråta nu? Ta en paus och inte komma tillbaka till spelet igen? Det är psykologisk skräck av bästa sorten, sådan som är svår att förklara, ungefär som en mardröm som skrämt en men som, när man börjar förklara den, får en att undra vad man egentligen var rädd för. Doki Doki Literature Club har massor av små detaljer som stör och bryter mot det konventionella, får hjärnan att tappa greppet och man vet snart inte vad man ska förvänta sig. Helt suveränt.