Skip to main content

Krister Löfgren

Ouch! Och hej igen, Facebook

4 min read

Nu har jag (som så många andra) experimenterat med att vara utan Facebook en period. Jag tänkte mig det radikala att helt avsluta mitt konto cold-turkey men insåg (och blev i viss mån övertalad) om svårigheten med det. I en utvärdering av den här perioden så är det mest uppenbara att jag har i princip alla mina vänner, bekanta och kontakter på Facebook. Ett fåtal är spridda över andra sociala medier och ytterligare andra är nåbara via diverse olika chattprotokoll. Väldigt få är redo att lämna Facebook och förväntningen tycks finnas att man ska kunna svara på meddelande på Messenger. Visserligen kan mångfald vara en fördel många gånger men i sociala sammanhang blir det ofta besvärligt. En viss känsla av att "gå miste om" har funnits men svårast har förlusten av kommunikationskanaler till många bekanta.

Det är ingen nyhet att Facebook är en bubbla. Men den expanderar och sväljer mycket av det som inte borde ligga i händerna på ett enskilt företag. Så nu har  vi ett slags närapå obligatoriskt virtuellt samhälle där all ifrån diskussioner om barnens skolklasser, föräldragrupper, föreningsverksamheter till politisk organisering hanteras via Facebook, tyvärr ofta utan någon föregående diskussion om alternativen eller hur fåtalet som väljer bort Facebook ska kunna känna sig delaktiga och få information.

Själv är jag idealist och värderar öppenhet, frihet och integritet och kan slås av häpnad över hur personer som normalt sett har en väl utvecklad kritik mot, säg "kapitalet" eller ansamlandet av makt, är, om inte blinda så i alla fall allvarligt drabbade av gråstarr när det kommer till Facebook. Plötsligt har bekvämlighet och enkelhet blivit viktigare än att gemensamt bygga alternativ och självständighet.

Vilka är då alternativen? På den federerade delen av nätet hittar vi exempelvis GNU Social och det senaste stjärnskottet är Mastodon men de brister alla av att de snarast är subkulturella fora för tekniknördar. Bubblor också de, om man så vill. Om man inte är passionerat intresserad av fri mjukvara är det... ödsligt — eller översvämmande av sådant man inte förstår eller bryr sig om. Det öppna och fria chattprotokollet xmpp lever vidare men det är ungefär samma visa. Det är för krångligt och esoteriskt för den vanliga användaren.

I den bästa av världar hade vi gemensamt ansträngt oss för att föra alternativen framåt och utveckla vår egen infrastruktur för sociala medier (och mycket annat). Vi hade byggt en struktur av servrar för våra lokalsamhällen, forum för stadsdelar, kvarterschattar och liknande. Skillnaden mot exempelvis Facebook hade varit att vi skapat sociala allmänningar, fria från annonsering och integritetskränkande datainsamling. Och vi själva hade övertagit kontrollen.

Men jag förstår, det är lättare med Facebook, särskilt om man inte är benägen att grubbla över baksidorna.

Två val återstår och jag har att välja mellan att bryta med mina ideal och visioner om framtiden eller förlora kontakten med vänner och bekanta som inte är geografiskt nära. Så för stunden, tills nästa gång jag överväldigas av dålig smak i munnen, är jag tillbaka mera aktivt på Facebook igen.